Ursäkter! Som kan vara så dåliga så man ser rakt igenom dom. Ja, ända till Kina kan man se. Så sa vi när vi var små, när vi ville förstärka det vi just hade sagt. Ända till Kina och hem igen. Då förstår ni hur tungt det var. Lika tung som den ursäkt man genast vet är en stor fet lögn. Den lögn man låter stå osagd. För att. Ja, för att liksom. Alla vet att ingen tror på ursäkten. Inte den som lyssnar och allra minst den som nyss uttalat den. Det ska låta som en förklaring men tas för en ursäkt. Något som bara ska sväljas. För så är spelet. Det tysta, sublima, lögnaktiga spelet.
Med orden “såädetpåteaternva” kommer man undan och slipper stå för sina brister och tillkortakommanden. Att utrustningen är bristfällig, att dumma kommentarer fälls, att ilska styr, att löften bryts, ursäktas bara och det förväntas att mottagaren ska köpa det. För: “såärdetpåteaternva.”
Eller hur?
