Hurra, vad nedåt det går! Rejält! Och det känns så bra. Så bra. Jag har ett mål någonstans. Riktigt exakt vart vet det målet ligger vet jag inte. Men jag är på väg dit. Envist. Lyckosamt. Och jag har kul på vägen. För det är väl så det ska vara? “Det är vägen som är mödan är värd.” För visst var det väl så hon skrev, Karin Boye?
Hur kul har du på vägen till målet?
