Meningen med livet

För en del är det att få äta sniglar på sin födelsedag.

Såärdetpåteaternva

Ursäkter! Som kan vara så dåliga så man ser rakt igenom dom. Ja, ända till Kina kan man se. Så sa vi när vi var små, när vi ville förstärka det vi just hade sagt. Ända till Kina och hem igen. Då förstår ni hur tungt det var. Lika tung som den ursäkt man genast vet är en stor fet lögn. Den lögn man låter stå osagd. För att. Ja, för att liksom. Alla vet att ingen tror på ursäkten. Inte den som lyssnar och allra minst den som nyss uttalat den. Det ska låta som en förklaring men tas för en ursäkt. Något som bara ska sväljas. För så är spelet. Det tysta, sublima, lögnaktiga spelet.

Med orden ”såädetpåteaternva” kommer man undan och slipper stå för sina brister och tillkortakommanden. Att utrustningen är bristfällig, att dumma kommentarer fälls, att ilska styr, att löften bryts, ursäktas bara och det förväntas att mottagaren ska köpa det. För: ”såärdetpåteaternva.”

Eller hur?

 

Nedåt

Hurra, vad nedåt det går! Rejält! Och det känns så bra. Så bra. Jag har ett mål någonstans. Riktigt exakt vart vet det målet ligger  vet jag inte. Men jag är på väg dit. Envist. Lyckosamt. Och jag har kul på vägen. För det är väl så det ska vara? ”Det är  vägen som är mödan är värd.” För visst var det väl så hon skrev, Karin Boye?

Hur kul har du på vägen till målet?

Siffror

Alla siffror har en form. Runda, raka eller kurviga. Idag inleds firandet av den store giganten Strindberg. Ett firande som pågår hela resterande år 2012. För det var 100 år sedan han dog. Och just den 22 januari var hans födelsedag. Äras den som äras bör.

Själv förväntas nog att jag ska fira mina levda 50 år den 6 april. Så kommer det inte att bli. Jag vill helt enkelt inte. Kanhända kommer jag att ångra det och då får det bli så. Dessutom finns det en väldigt enkel lösning på ett sådan problem. Jag firar helt enkelt vid ett annat tillfälle. Svårare än så är det inte.

Varför jag inte vill fira min födelsedag just i år? Lusten finns inte. Svårare än så behöver det inte vara. Siffran 50 är rund. Och visst kan det finnas anledning att celebrera när man tar klivet in i den runda kategorin. För att vara ärlig så finns det siffror som är långt viktigare för mig och mitt välbefinnande, än min ålder. När de siffrorna sjunkit, och inte stigit som åldern gör, då ska jag ställa till med ett hejdundrande kalas. Och just du är bjuden!

Nya tider – eller gamla

Kanske samma? Tider alltså. Om det bara går runt, då kommer allt tillbaka, med jämna mellanrum. Så hur ska man se på det nya året? Och de nya tiderna som stundar? För nya tider kommer. Nya morgnar, nya dagar, nya stressmoment, nya pauser, nya väntetider, nya sekunder, minuter, dagar, månader och år. Eller är det samma tider som återkommer men med nya namn och nytt innehåll?

Nya möjligheter kommer alltid. Nya svårigheter får vi brottas med. Det nya blir nygammalt om man repriserar eller använder erfarenheterna man förvärvat. Vad händer med det gamla? Förbleknar, försvinner eller förädlas?

Oavsett vilket så har min kalender många vita rutor för år 2012. De kommer att fyllas med något, det vet jag. Vissa stunder kanske jag hjälper Gunnar. Vad Gunnar gör? Han gör ingenting. Ibland behöver han hjälp.

Väntetider

Nu snöar det och vi väntar på den annalkande julen. Det är mindre än en månad kvar och den månaden ska fyllas med pepparkaksbak, julklappsinköp, såphala golv, trendiga julslipsar, spännande väderomslag och en och annan svordom. Bara för att Jesus föddes på en speciell dag.

Kyrkoåret börjar idag. Alltid på första advent. Och då är det julskyltning på gång. Många aktiviteter för alla åldrar. Min dag börjar med kaffe och en lussebulle i skenet av ett levande ljus. Och så lite finstämd musik på det. Doften av en nyskalad mandarin och pepparkaka boostar stämningen.

Nu kan jag börja min väntan på julen.

Äkta

Kalvarna de små, de kan man lita på.

Oäkta.

Nu har det hänt. Jag tycker inte om en människa. Kunskap i all ära men det måste finnas en äkta människa som bär upp den. Så är det bara. Hur var det nu han sa, Leo Razzak, som jag lyssnade på under ett av seminarierna på Skolforum 2011? Believe, behavior, bussines. Man måste ha tron, därefter kan man agera och då först blir det verksamhet. Då först är det verkligen äkta, när hjärtat är med. Och helt plötsligt kom jag att tänka på Sonya Hedenbratt som sjöng just så.

Utan hjärta blir det bara ett utanpåverk.

Nu när jag har identifierat vad, varför och hur, så kan jag sätta upp nya mål. Tack!

Försenad vinter

Kan det vara sant?  Idag såg jag med mina ögon att det fanns semlor att köpa på affären. Brukar inte det vara ett tecken på att vintern är på upphällningen? Tänk om det är så att vintern har glömt bort sig i år? Eller helt enkelt bara struntar i att anlända. En vinter kanske också blir less ibland. Förra vintern var så sträng och fick arbeta så hårt för att ge oss något att göra. Vintern blev nog utbränd då och därför är den sjukskriven i år. Vikariebrist är säkert inget undantag i årstidsbranschen. Så en försenad vinter är vad vi får leva med eller kanske till och med en utebliven vinter. Fast vad säger hösten som måste jobba övertid? Nja, risk finns för att det blir en sjukskrivning till och då får vi en försenad höst nästa år. Oj, oj, oj.

Nätvärk.

Oj, så ont jag har och så trött jag blir av allt nätverkande. Jag har ont i hjärnan och är trött i densamma. För lite vila, för mycket verka. Det ger värk. Så nu måste jag plåstra om och stilla en aning. Verka, värka, vila. I den ordningen. Vad händer om vi vänder på det? Vila, värka, verka. Det blir bra. Så gör vi!